DET GODA LIVET, ELLER NÅT...

Har funderat på det här med hållbart samhälle. De flesta gör sitt; sorterar sina sopor, köper miljövänliga alternativ, pantar PET-flaskor och återvinner. I och med det kanske vi tycker att vi har gjort medvetna val. Besökte återvinningscentralen för en tid sedan när en vän flyttade och varje gång man kommer dit häpnar man av åsynen av alla dessa möbler, maskiner, lådor och fyllda säckar med diverse som inte längre är önskvärda. Uttjänade, avvisade eller som av ren lathet inte hittat vidare. Skillnaden och det val vi måste göra är att värdesätta allt vi redan har, det som skapat våra minnen och det som bär med sig en historia. Vi måste börja tänka som om vi hade ett konsumentansvar liknande producenternas. Ge våra inköp längre liv. Efter sommarens loppisar syns det verkligen hur mycket vi vill bli av med. Saker har en förmåga att dyka upp ur bortglömda förråd, eftersom det plockades bort för att göra plats för nya inköp. Från loppisen hittar i varje fall prylarna hem till någon ny och återbruk är ju alltid bra. Själv är jag ju loppisfrälst i perioder, och det många med mig. Kanske har vi loppisälskare ett eget kretslopp av grejer som går runt, via loppisar, välgörenhetsorganisationer och tradera. Att spendera tid ifrån sitt hem, och leva under enklare förhållanden, gör att man helt får nya perspektiv på vad man äger och vad man egentligen behöver. När det är ont om vatten så är det lätt att snåla och när det är kallt är man försiktig med att vädra. Det spartanska livet är lätt att anamma när det gäller och behövs. För mig har det alltid varit att kreativiteten sprudlar när resurserna tryter och medlen är små. Då väcks fantasin till liv och utmaningarna står uppradade för att lösas och bli till något nytt. Projekt som man i slutändan älskar och blir de som ligger närmast hjärtat.